Atlanta förvandlas till en dag på den afrikanska savannen. Tre favorittippade lejon från de brittiska öarna skall knalla ut på den stora arenan för att möta en hel flock med ärelystna leoparder från Demokratiska Republiken Kongo. Mycket av diskussionen innan har varit om "Lumumba" och dennes frånvaro, då han inte släpps in i USA; andra diskussioner har varit om hur stora favoriter England är i denna match. DR Kongos resa är en saga som möjligen tar slut i kväll. Själv tänker jag på en annan sak.
Kunde Marcus Rashford, Axel Tuanzebe och Aaron Wan-Bissaka överhuvudtaget tänka tanken när de satt i Manchester Uniteds omklädningsrum för fem år sedan?
" Guys, imagine if we meet in the World Cup in the US. You play for Kongo and I play with England" . Jag kan tänka mig gapskrattet och hur de skrockade fram och tillbaka. Tuanzebe anslöt till leoparderna 2024 och Wan-Bissaka året efter. Det tog tid för dem att förstå vart deras bakgrund skulle ta dem.
Nu står de i Atlanta. På var sin sida av planen. Marcus Rashford som storfavorit med sitt England mot ett blåklätt DR Kongo, som överraskat och överraskat. Först sluggade de sig genom det afrikanska kvalet som tvåa, vinner det afrikanska play-offet, slår Jamaica i interkontinentala kvalet och sedan kliver de in i ett VM. Nya överraskningar kring ett kryss mot Portugal, snöplig förlust mot Colombia och en övertygande seger mot Uzbekistan. En gång i tiden lagkamrater i en värld prydd av matcher mot Arsenal, Crystal Palace, Tottenham, Chelsea och andra lag- nu möts de inför världens ögon i Atlanta. Vilken resa.
Överallt klassas DR Kongo som en klassisk "under-dog". Mycket troligtvis på grund av deras bakgrund, det gamla namnet Zaire- som lever kvar sedan 1974 och det faktum att laget saknar den stjärnglans som England har. Men laget har något annat- överlevnadsinstinkt. Laget har samlats kring detta, byggt en känsla, moral och kämpaglöd. Yoann Wissa har klivit fram som en viktig målskytt. Försvaret som styrs av den mäktige Chancel Mbemba har varit stabilt framför Lionel Mpasi och centralt har Sadiki och Moutoussamy visat upp oanade styrkor.
"Ils n'auront rien á perdre" skriver media, dvs de har inget att förlora. Vad de än gör- ok storförlust är kanske inte så bra- så är nationens resa att se som en hjältesaga. Desarbre är en stark taktiker och kan spela ett defensivt spel, som han gjorde mot Portugal. Jag tror atthan återgår till liknande taktik, tar in Kapuadi igen som en tredje central spelare och har en grunduppställning med 5-3-2.
Trolig startelva:
Mpasi-Wan-Bissaka,Tuanzebe,Mbemba,Kapuadi, Masuaku-Moutoussamy,Sadiki,Kayembe-Wissa-Bakambu
England?
Jag tror att kollega Per Malmqvist-Stolt har massor att säga om detta, så jag lämnar det därhän.
