Fjärde gången gillt för elefanterna. Det funkade inte för den gyllene generationen med Drogba, Yaya Touré, Gervino och allt vad de hette. Antingen flög de ut efter en dålig insats i någon match eller som 2014 efter ett sent konstigt omdiskuterat mål av Grekland. Efter segern mot Ecuador så var dock läget väldigt gynnsamt. Önationen Curacao stod för motståndet i Philadelphia och det skulle bli en historisk resa.
Pépé gör 1-0
Faé valde att låta Nicolas Pépé och Bonny spela en dubbelspets och drog tillbaka Diallo och Diomandé en bit i planen. Det skulle få önskad effekt. Efter att de blåklädda Curacao inlett inspirerat med ett skott av den gamle ManU-akademispelaren Tahith Jose Girigorio Djorkaef Chong(ja, är det inte ett fantastiskt namn och framför allt Djorkaef som är en hyllning till den gamle franske VM-hjälten från 1998),så utnyttjade Diomandé ett misstag strax utanför straffområdet till höger, hittade Pépé enkelt i straffområdet och denne gjorde 1-0.
Skottvillig ö-nation
Man måste berömma detta blåklädda Curacao som kom till ett VM, mest omskriva som 150,000 invånare och den minsta nationen någonsin som tagit sig till ett VM och hur skulle detta gå? I svensk Tv skrockade man lätt om detta lag, som inte hade mer invånare än Västerås. Man har dock Dick Advoccat- som William Edström skrev en hyllningskrönika till- och med Advocaat kommer struktur, disciplin och en förmåga att spela på det man kan bäst. Curacao har en hel del distansskyttar och drar sig inte för att skjuta. Det kom ett gäng långskott redan under första halvleken. Något fick Fofana styra undan, men för det mesta gick det utanför. Det var dock fortfarande match och ivorianerna skapade inte massor heller.
Pépé gör 2-0
Under andra halvleken i Philadelphia så testade Floranus Fofana med ett skott som styrdes undan innan Sangaré med en smidig pass in i straffområdet hittade Pépé, som enkelt vände bort sin bevakare och lyfte in den bakom Room. Ett vackert mål och ett väldigt typiskt Nico Pépé-mål. Snabb vändning, titta upp, hitta bortre hörnet och så mål.
Historia är skriven- vad väntar nu?
Glädjescener efter matchen hos de orangeklädda ivorianerna. En förbannelse var bruten. Denna generation lyckades med något som de tidigare årgångarna inte gjort och för Emerse Faé var det extra skönt, då han varit med och missat avanacemanget tidigare. Vad som nu väntar är vara tvåan i gruppen Norge-Frankrike den 30 Juni i Dallas.
Grattis till Elfenbenskusten och jag lyfter på hatten för Curacao, som var en trevlig uppenbarelse. Båten till Curacau får gärna fortsaätta att gunga och återkomma till ett annat mästerskap.
