Ledning mot Kalmar hemma. Med typ tio minuter kvar missar Nahir Besara en mottagning vid en möjlighet till offensiv omställning. Bakom mig sitter en korpulent farbror med slarvig mustasch och frustar ur sig något i stil med att fan vad dålig han är, Besara. Att han tappat allt. Jag ursäktar mig härmed ögonblickligen.
Farbrorns metabolism har ingenting med hans fotbollskunskaper att göra. Inte hans glesa musche heller. Det är helt ovidkommande, jag vet. Vill bara inte sminka över det här kåseriet till något det inte var. Mina tankar om honom där och då hade inte placerats på någon av de högre hyllorna på PK-departementet om jag säger så. Men det formligen kokar i mig. Hade vi legat under hade jag nog tyvärr hasplat ur mig något olämpligt. Nu höll jag mig.
För man snackar fan inte skit om Nahir Besara. Det är som att kasta skit på din brorsa. Ja, till och med morsa när jag tänker efter. Aldrig att Hammarby varit där de är idag förutom honom. Då pratar jag inte om hans frisparkar i kryllan från 25 meter. Inte klackmål eller Panenkastraffar mot diffen heller. Visst vore det kanske på sin plats men det är historiska verk och ickeaktuella i det här sammanhanget. Det som gör Nahir Besara störst vilka tavlor han än gör på planen är just det som nämndes tidigare. Det där med brorsan och morsan. I samklang med hans sportsliga prestationer givetvis men ändå.
Det finns inte ett steg han inte tar för vår förening. Oavsett om det är en försäsongslöpning på ett vintrigt Årsta eller ett försomrigt derby på ett kokande Nya Söderstadion. Emblemet går alltid först. Alltid före honom själv.
Efter sina utlandsår ville han alltid tillbaka till Bajen. Där och då menade klubben att det inte fanns plats för honom. Det är beslut man såhär i efterhand kan ifrågasätta men ändå respektera. Hans position var välbesatt under de åren. När sedan Marti Cifuentes tog över tränarvisslan var hans första drag att ta in Nahir i laget. Alla supportrar var inte övertygade om att det var det bästa beslutet. Oavsett vad de säger idag. Tro mig.
Åtminstone en är jag helt säker på. Nämligen jag själv. Återvändare hade man sett både en och flera som kommit tillbaka men bara varit en skugga av det man mindes av dem. Ingen nämnd, ingen glömd. Dessutom hade han inte skrämt skiten ur oss med sina insatser i Örebro innan. Ja, förutom då när han kvitterade i typ 95:e mot Bajen med en knorr i bortre hösten 2016. Men det hade vi glömt för längesen.
Jag själv intervjuade honom för Supportrarnas matchprogram inför hans första säsong efter återkomsten. Det var inför en match i Svenska cupen. De intervjuerna brukar mest ägnas åt spelare som annars inte stod jättefokus. Vi sägs på Restaurang Tarantella i Bredäng. Mitt emellan Årsta och Södertälje då jag råkar bo i de trakterna.
Det var på en eftermiddag så det var inte jättemycket folk på krogen men nyfikna blickar riktas mot vårat bord av några av de få gästerna. En av stammisarna kommer till slut fram och presenterar sig och hälsar honom välkommen tillbaka. Med tillägget att de måste göra sig av med en viss spelare om de ska ha någon chans att bli ett topplag. Jag minns helt ärligt inte vem av spelarna det var. Det jag kommer ihåg är Nahirs reaktion. Den är svår att återge i skrift. Det var med ett lugn och vänlighet han förklarade sakligt och detaljerat varför han trodde på spelaren i fråga. Kryddat med en sådan pondus att snubben som kommit fram nästan backade tillbaka till sitt bord. Fan, vilket kaptensämne tänkte jag.
Att spela i Hammarby och göra bra ifrån sig är en sak. Det är fantastiskt och ingenting vi skulle klara oss utan. Att vara lagkapten och göra det med bravur är också en hedervärd insats. Men att vara en del av Hammarbyismen är något annat. Att bära klubben i alla lägen.
Nahir Besara är en stor ledare, fotbollsspelare och människa. Med uppenbar risk att låta gubbig så finns det inte många av den sorten kvar. Visst, han är 35 bast och man behöver inte vara alltför skarpsinnig för att fatta det inte är riksmånga säsonger kvar för honom som spelare på rådande nivå. Om inte annat blir han påmind om det själv mest hela tiden. Speciellt om han inte är på topp under några matcher. Men låt oss njuta av den tiden.
Vi tjabblar om Kennedy hit, Kenta Ohlsson dit och varför inte Putte Ramberg när vi ändå håller på. Alldeles fantastiska spelare och stora Hammarbyikoner. OK, Nahir har kanske inte gjort sina mest briljanta matcher i Bajentröjan den senaste tiden, men kom igen. Inte ens de där tre andra var bra jämt. Lyft blicken, kamrater. Njut a nuet. Njut av Nahir Besara. I framtiden kommer du vara glad att du var med när han lirade.
