Det var nog en del rynkade bajenpannor när startelvan släpptes. OJS start bredvid Mackan centralt var kanske inte så överraskande efter premiären, desto mer överraskande att Paulos inte kom till start.
Inledning dröjde annars för Sirius inmarschlåt ville aldrig ta slut. Ett tag trodde jag vi inte skulle få se någon fotboll utan istället tvingas höra till någon smörig Uppsalaröst repetera Siriiius-Siriiius fyrtiotusen gånger. Hemmasupportrarna verkade också ledsna för tifot hann vecklas ner innan inmarschlåten hade nått sitt efterlängtade slut.
Efter vad som kändes som en halvtimmes konstant öronplåga blåstes matchen iallafall igång tillslut i vad som senare bekräftades som publikrekord på Studenternas. En välbesökt hemmapremiär för Uppsalagänget som snackats upp som något av en outsider till en topplacering i årets Allsvenska. Lagets kvalitet torde inte komma som någon överraskning för de som såg semifinalen i cupen och några dueller skulle bli extra intressanta givet hur den matchen utspelade sig - Hampus mot Bjerkebo, Victor mot Robbie Ure och Krusnells interna kamp med att lyckas veckla ut ett respektabelt långfinger.
Första läget i matchen är ett Winther-inspel till Skoglund som skjuter över. Jag vet inte vad som krävs för att Hampus ska göra mål men är beredd att betala stora pengar till den som har ett läkemedel till målsjukan. Coach Dogge!?
1-0 hemmalaget kommer efter en fin passning från vänsterkanten in mot Bjerkebo som letar å letar å letar innan han precist placerar in ledningsmålet i Hahns vänstra hörn. Skickligt av Bjerkebo, som stundtals hade lekstuga på vänsterkanten även under cupen, men det var ett för passivt försvarsspel Bajen, alldeles för passivt. Nåväl, mycket tid kvar på klockan och efter målet tog Bajen också över matchen helt å hållet. Återerövringen högt upp i planen gjorde att Sirius inte fick en stund att vila. Framförallt inte när Victor initialt hade bra koll på hemmalagets uppspelspunkt Ure.
Sirius kom ingenstans och självförtroendet hos Bajen växte. Även om bollarna sällan spelades på en djupledsgående Kaboré så tryckte Bajen ner Sirius, utan att skapa några jättelägen. Just nämnda Kaboré försökte klacka in ett inspel från Hampus, men snubblade taffligt istället. Kalle applåderade på sidan men utan att ha skapat en ordentligt målchans gick vi in i pausvilan med 0-1.
Fortsatt Bajenövertag i andra halvleken men Sirius försvarade skickligt. När läget att slå in bollen bakom Sirius backlinje kom var det ofta OJS som skulle slå den avgörande passen. Oscar var aktiv under matchen, hittade ständigt lediga ytor att få bollen i och drev på från innermittfältet men behärskade inte alls sista passningen under gårdagen. Bajens anfall var annars ofta att Madjed fick bollen på högerkanten med Krusnell alltid gnagandes i ryggen.
Besara var totalt avstängd av Lindberg, Svensson och Heier. Lind hade en tuff match mot Castegren. Kaboré fick stångas mot fyrtornet Anker och skickliga Soumah. Madjed mot Krusnell. Detta var 1v1-matchernas match och Bajen gick nog inte segrandes från en enda utav dem och då är det svårt att vinna fotbollsmatcher. Victor hade bra koll på Ure tills dess att dansk-britten flöt igenom och så stod det 2-0 till Sirius.
Abraham, som hade kommit in några minuter före 2-0-målet, var pigg och visade hur viktig han är för länkspelet mellan mittfältare och anfallare. Tekie byttes också han in, och även om passningarna inte hittade rätt adress varje gång så försökte han åtminstone bryta mönster. En välbehövlig comeback.
Besara hade ett dunderläge att sätta dit ett reduceringsmål men sköt blankt. Paulos missade även han ett liknande läge. Det blev ingen forcering utan Sirius kunde lätt spela av matchen. Inte Bajens dag, kan man lugnt konstatera. Men Sirius genomförde också matchen på ett exemplariskt vis och kommer vara ett topplag iår. En av säsongens tuffaste bortamatcher avklarade. Örgryte på lördag. Kör Bajen!
