Efter den sena kvitteringen mot Egypten hoppades många att Belgien skulle få igång sitt spel mot Iran. I stället blev det ännu en frustrerande kväll för Rudi Garcias landslag. Matchen slutade 0–0 och även om Belgien fortfarande har allt i egna händer har gruppsegern plötsligt blivit betydligt svårare att nå.
På förhand var det kanske den största överraskningen att Romelu Lukaku fanns med i startelvan. Det mesta hade pekat på att Napoli-anfallaren skulle matchas försiktigt efter sin skada och främst användas som inhoppare under gruppspelet. Men efter den svaga insatsen mot Egypten valde Garcia att agera direkt.
Tanken var tydlig. Lukaku skulle ge Belgien mer tyngd offensivt och sätta press på Iran redan från avspark. Det fungerade aldrig riktigt.
Lukaku jobbade hårt och visade som alltid stort engagemang men bristen på matchtempo syntes tydligt. Han fick få bollar att arbeta med och hade svårt att sätta avtryck i spelet. Det var ett djärvt beslut av Garcia att starta honom, men den här gången fungerade det inte.
Courtois höll Belgien kvar i matchen
Belgien hade visserligen mycket boll, men skapade förvånansvärt få riktigt farliga målchanser. Iran försvarade sig disciplinerat och såg hela tiden ut att vara bekväma utan boll.
Samtidigt var det faktiskt Iran som kom närmast ett ledningsmål. Två världsklassräddningar från Thibaut Courtois höll Belgien kvar i matchen och iranierna fick dessutom ett mål bortdömt för offside efter en väl genomförd frisparksvariant.
När Belgiens offensiv inte fungerade som den skulle blev Courtois återigen lagets viktigaste spelare. Det säger en hel del om hur matchbilden såg ut.
De Bruyne hittade aldrig rytmen
Kevin De Bruyne hade några fina aktioner men kom aldrig upp i den nivå som Belgien behöver av sin största stjärna. När mittfältaren inte styr spelet på vanligt sätt blir Belgien ofta förutsägbart.
Belgien saknade dessutom Jeremy Doku, vars förmåga att utmana en mot en har blivit en allt viktigare del av lagets offensiv. Utan honom blev anfallen långsamma och ganska lätta att läsa för det iranska försvaret.
Rudi Garcia försökte förändra matchbilden med flera byten under den andra halvleken. Hans Vanaken, Dodi Lukebakio och Timothy Castagne kom in för att ge laget mer energi och fart men det gav ingen större effekt.
Ngoys röda kort blev ett hårt slag
Matchens stora negativa händelse ur belgiskt perspektiv kom när Nathan Ngoy blev utvisad.
Lilleförsvararen som varit en av landslagets stora positiva överraskningar under våren, tappade kontrollen över bollen och tvingades stoppa en iransk spelare som sista man. Domaren hade inget annat val än att visa det röda kortet.
Utvisningen förändrade matchen direkt. Belgien fick lägga ännu mer fokus på att försvara sig och alla tankar på ett sent segermål försvann i stort sett.
För Ngoy var det ett tungt ögonblick. Efter sina starka insatser mot Kroatien och Tunisien hade han börjat etablera sig som ett av de mest spännande namnen i den belgiska truppen.
Två matcher – två frågetecken
Inför VM har mycket handlat om den fina stämningen i den belgiska truppen. Spelarna har gång på gång betonat hur harmonisk gruppen är och hur bra atmosfären känns jämfört med tidigare mästerskap.
Men ett VM vinns inte på god stämning.
Efter två matcher står Belgien på två kryss och har fortfarande inte lyckats övertyga spelmässigt. Mot Egypten räddades laget av Lukakus inhopp. Mot Iran var det Courtois som räddade poängen.
Det finns fortfarande ingen anledning till panik. Belgien har fortfarande goda möjligheter att ta sig vidare från gruppen. Men om laget vill gå långt i turneringen måste betydligt fler spelare höja sig.
Hittills har Belgien mest rullat vidare på tomgång. Förr eller senare måste motorn börja gå på full effekt.
