Ibland är fotboll svår att förklara. Belgien var utspelat i stora delar av matchen mot Senegal, såg ut att vara på väg ut ur VM och hade egentligen inte mycket som talade för sig. Ändå stod de där när slutsignalen ljöd som segrare efter 3–2 och klara för åttondelsfinal.
Det här var ingen vacker seger. Men kanske den viktigaste Belgien har tagit på många år.
Senegal dominerade från start
Efter storsegern mot Nya Zeeland valde Rudi Garcia att behålla samma startelva. Ett beslut som på förhand kändes logiskt, men som snabbt visade sig bli problematiskt.
Belgien backade hem, lät Senegal ha bollen och försökte försvara sig lågt. Det passade motståndarna perfekt.
Senegal tog tag i matchen direkt. De vann duellerna, spelade med högre tempo och såg betydligt tryggare ut med bollen. Belgien hade svårt att få något eget spel och blev gång på gång tillbakapressat.
Ledningsmålet kom rättvist. Efter ett långt anfall där belgierna knappt fick röra bollen kunde Habib Diarra enkelt stöta in 1–0. Ett mål som sammanfattade den första halvleken. Senegal spelade sig fram metodiskt medan Belgien mest jagade skuggor.
Jeremy Doku skapade några få farligheter efter att ha flyttats över till högerkanten, men i övrigt hade Belgien väldigt lite att erbjuda offensivt.
Belgien såg besegrat ut
Om första halvlek var svag blev starten på den andra ännu tyngre.
Senegal fortsatte att kontrollera matchen och utökade till 2–0 efter ännu ett snabbt anfall. Belgien såg trött, långsamt och idéfattigt ut. Charles De Ketelaere fick väldigt lite att arbeta med centralt och mittfältet hade svårt att få grepp om matchen.
Rudi Garcia försökte förändra matchbilden genom att kasta in Romelu Lukaku, Dodi Lukebakio, Nicolas Raskin och Diego Moreira. Samtidigt plockades flera av lagets största namn av planen, bland annat Kevin De Bruyne och Jeremy Doku.
Det var ett tydligt tecken på att förbundskaptenen insåg att den ursprungliga matchplanen inte fungerade.
Med tio minuter kvar kändes det fortfarande som att Senegal hade full kontroll.
Tre minuter som förändrade allt
Sedan hände det som bara fotboll kan bjuda på.
Romelu Lukaku reducerade och gav plötsligt Belgien nytt hopp. Bara några minuter senare kvitterade lagkaptenen Youri Tielemans till 2–2.
Från att ha varit helt uträknat levde Belgien igen.
Matchen gick till förlängning och där fortsatte dramatiken. Dodi Lukebakio var nära att avgöra när han träffade ribban, men i anfallet efter upptäckte VAR en tydlig förseelse på Tielemans i straffområdet.
Straff.
Tielemans klev själv fram och satte säkert 3–2.
Lumen Field exploderade i glädje. Belgien hade vänt en match som de egentligen aldrig borde ha vunnit.
En väckarklocka trots avancemanget
Det här resultatet får inte dölja det faktum att Belgien var klart sämre än Senegal under stora delar av matchen.
Senegal var det bättre laget i över 85 minuter. Belgien hade svårt att spela sig ur pressen, saknade fart i uppspelen och kom sällan till organiserade anfall. Utan Lukakus rutin, Tielemans kyla och en rejäl dos tro på slutet hade VM-resan tagit slut här.
Samtidigt är det just sådana här matcher som ibland förändrar ett mästerskap.
Belgien såg länge ut att vara utslaget, men vägrade ge upp. På något sätt hittade laget en väg tillbaka när allt verkade förlorat. Det påminde faktiskt om den klassiska vändningen mot Japan i VM 2018, när Belgien gick från 0–2 till 3–2 på några få minuter.
Den här prestationen räcker däremot inte om Belgien vill fortsätta drömma i turneringen. Spelet måste bli bättre, försvarsspelet stabilare och balansen på mittfältet tydligare.
Men ibland handlar ett VM inte om att spela vackrast.
Ibland handlar det bara om att överleva.
Och det var precis vad Belgien gjorde mot Senegal.
