Det kanske låter märkligt med facit i hand, men inför avspark fanns ändå en viss optimism. Ja, motståndet i veckan var Lincoln Red Imps FC – ett lag som de flesta, handen på hjärtat, aldrig hade hört talas om förrän lottningen. Om man hade gjort det blandade man förmodligen ihop dem med det engelska laget.

Men en seger är en seger. Efter en lång och tung period spelar det egentligen ingen roll mot vem den kommer. Självförtroende är självförtroende. Dessutom lät till och med Aksum positiv efter torsdagens insats.

Startelvan var i stort sett densamma som mot Lincoln. Granath och Kjær bytte postion Samuelsen och Stroud ute på kanterna, samtidigt som den sedvanliga rotationen i backlinjen fortsatte. Den här gången fick Noren och Iqbal göra Miettinen sällskap. Egentligen kändes det inte särskilt oroande. Mjällby har flera jämna mittbackar och både Noren och Iqbal har dessutom mer erfarenhet.

Vad kunde egentligen gå fel?

En drömstart

Det började faktiskt bättre än vad på förberedd på. Jag var på muggen. Ja, nu vet ni.

Elliot Stroud gjorde nämligen det Elliot Stroud gjort så många gånger tidigare i den gulsvarta tröjan – skickade in ett välplacerat avslut i målvaktens vänstra hörn.

Jag skrev mycket om honom efter Västeråsmatchen som om det vore ett avsked. Det misstaget tänker jag inte göra igen. Men jag var väldigt glad över att se honom på planen ännu en gång.

Han var dessutom nära att utöka ledningen redan i den åttonde minuten när målvakten hamnade fel ute, men den här gången blev det inget mål.

Överlag var det en bra inledning från Mjällby. Inte för att målchanserna radades upp, men laget hade kontroll på matchen. Rörelsen var bra och spelarna erbjöd ständigt passningsalternativ.

En kalldusch

Sedan kom kvitteringen.

Nästan från ingenstans dök Aboubacar Keita upp och nickade in 1–1.

Normalt sett hade det inte behövt vara någon katastrof. Mjällby har vänt matcher förr. Men det känns som att den mentala styrkan inte riktigt finns där på samma sätt som under fjolåret.

Vi spelade inte dåligt. Matchen var fortfarande jämn.

Men luften gick ur laget en aning.

Resten av halvleken präglades mest av frisparkar och gula kort. Först varnades Granath och orsakade frispark som Söderbäck sparkade bort. Kort därefter varnades även Kalmars Larsson.

Det sista som egentligen stack ut i första var Jesper Gustavssons gula kort, vilket innebär avstängning nästa match. Det känns som att jag redan har skrivit den meningen den här säsongen.

Pendeln svänger över till Kalmar

Kalmar kom ut starkare efter paus.

Sakta men säkert tog smålänningarna över mer och mer av bollinnehavet. Mjällbys spel blev samtidigt allt mer frustrerat. Passningarna blev svårare. Besluten sämre. Tempot försvann. Irrationen växte.

Den känslan förstärktes ytterligare när även Victor Gustavsson drog på sig ett gult kort och därmed blir avstängd.

I den 67:e minuten drev Kjær fram bollen på ett fint sätt.

Nu då?

Nej då.

Manneh stod i vägen.

Typiskt.

Kalmar skapade egentligen inte särskilt många chanser, men de hade den spets som Mjällby saknade.

Sagoe Junior var ständigt ett orosmoment med sin snabbhet och sitt mod. Men när avgörandet väl kom behövdes inte ens någon individuell prestation. Han blev helt fri i straffområdet och kunde enkelt skjuta in 2–1.

Detta börjar bli en vana

Efter ledningsmålet lyckades Mjällby aldrig skapa någon riktig slutforcering. Miettinens skott i muren var egentligen det närmaste vi kom.

Inte ett enda skott på mål under hela den andra halvleken.

Inte ett enda.

Under delar av matchen mot Lincoln såg Mjällby nästan ut som Spanien.

Nu såg vi snarare ut som Argentina.

Ännu en allsvensk match utan seger.

Mot AIK och Västerås kunde man åtminstone trösta sig med att spelet stundtals såg lovande ut. Med lite marginaler hade de matcherna kunnat sluta annorlunda.

Här kändes det inte så.

Kalmar var bättre. Hur mycket det än plågar att skriva.

Nu ligger Mjällby tia i tabellen och riskerar att sjunka ännu längre innan omgången är färdigspelad.

Vad gör vi nu?

Sparka Aksum?

Nej.

Det tycker jag inte. Jag kommer alltid att förespråka långsiktighet. Vi ska inte bli ännu en klubb som byter tränare så fort resultaten svajar. Vi är inte IFK eller Malmö för den delen.

Men något måste förändras.

Exakt vad?

Det vet jag inte.

Förhoppningsvis gör Hasse Larsson och resten av ledningen det.

Vad tyckte ni om matchen? Vad behöver förändras? Kommentera gärna nedan