Förändringarna gav ingen effekt
Det var ett Mjällby under press som klev ut på Strandvallen. Räknar man in träningsmatcherna stod laget inför sin åttonde raka match utan seger.
Dessutom kunde detta mycket väl vara Elliot Strouds sista hemmamatch i den gulsvarta tröjan. Jag tror egentligen inte att jag behöver förklara hans betydelse. Bara det faktum att han blev den första spelaren någonsin att representera Sveriges A-landslag som Mjällbyspelare säger det mesta.
Efter förlusten mot AIK var det väntat att Karl marius aksum skulle göra förändringar. Med avstängningar på Jeppe Kjær, Iqbal och Pettersson fanns dessutom inte särskilt många alternativ.
In kom Nielsen, Svanberg, Viktor Gustavsson, Stroud och Olle Lindberg.
Inte heller Västerås kom till spel med ordinarie lag. Deras skyttekung Mikkel Ladefoged var avstängd. Ursäkterna var därför få – nu var det tre poäng som gällde.
Mjällby började också bäst.
Successivt tog hemmalaget över allt mer av spelet. Stroud testade lyckan med högern, Samuelsen med vänstern, men inget ville in. Den bästa chansen kom i den 37:e minuten när Stroud prickade stolpen på frispark och Miettinen var nära att slå in returen.
Men "nära" var fortfarande inte tillräckligt.
När man inte tar sina chanser…
Den andra halvleken började precis som den första slutade.
Mjällby var det bättre laget. Chanser skapades, men skärpan saknades.
Aki Samuelsen, som enligt mig var Mjällbys bästa spelare för dagen, slog en frispark mot målvaktens högra kryss, men inget mål.
Precis som mot AIK hade Mjällby initiativet, men slarvade i de avgörande momenten.
Även Stroud såg stundtals lite väl ivrig ut. Han ville så mycket att det ibland ledde till bolltapp i stället för målchanser.
Sakta men säkert tappade matchen tempo. Chanserna blev färre och Västerås började flytta fram positionerna.
Deras bästa möjlighet kom i den 80:e minuten när Tidstrand och Miettinen inte lyckades rensa undan en studsande boll. Karl Gunnarsson fick ett öppet läge, men lyckades inte träffa mål.
Det blev också matchens sista riktigt heta chans.
Om detta var slutet – tack för allt, Elliot
Det blev inget mål.
Det blev ingen seger.
Och det blev ännu en match utan vinst.
Just nu tänker jag faktiskt inte särskilt mycket på tabellen. Jag skrev det redan förra veckan och känner likadant nu: det här verkar inte vara Mjällbys allsvenska säsong.
I stället går tankarna till Elliot Stroud.
Han var en av de stora anledningarna till att Mjällby kunde göra den fantastiska säsongen i fjol. Jag ska erkänna att jag kände mig lite extra stolt när jag stod på andra sidan Atlanten och såg honom representera Sverige som Mjällbyspelare.
Visserligen är inget avgjort ännu. Stroud gav, till skillnad från Røjkjær, inget definitivt besked om framtiden. Förhoppningsvis får vi se honom redan på tisdag, och kanske blir det fler matcher än så.
Vissa kanske tycker att jag lägger för stort fokus på en enskild spelare.
Men ärligt talat var detta ingen match som kommer att leva kvar i minnet.
Det kommer däremot Elliot Stroud att göra.
Om detta verkligen var slutet i den gulsvarta tröjan vill jag bara säga:
Tack för allt – och lycka till i nästa kapitel.
Vad tyckte ni om matchen? Kommentera nedan
