Efter den svängiga tillställningen i Uppsala väntade nu hemmamatch mot ett AIK som successivt har spelat upp sig under sommaren. Mjällby har dessutom haft ett fint facit mot AIK på senare år med tre raka segrar.
Trots att MAIF har etablerat sig på den övre halvan känns det fortfarande som att Stockholmslagen kommer till Strandvallen med en viss underskattning. Eller kanske är det tvärtom. Kanske är det mentalt jobbigt att åka ner till Listerlandet, särskilt för lag som är vana vid helt andra förutsättningar hemma i huvudstaden.
Men nu spekulerar jag bara. Jag är trots allt ingen idrottspsykolog.
Jämn första halvlek
AIK såg dock inte det minsta skrämda ut när matchen drog i gång.
Tvärtom.
Gnaget satte hög press från start, men det gjorde även Mjällby. Vid flera tillfällen lyckades hemmalaget stressa fram misstag från AIK:s backlinje.
Efter den intensiva inledningen lugnade matchen ned sig något, men chanser skapades åt båda håll. Bergström träffade ribban efter ett tveksamt ingripande av Nordfeldt och Hove fick ett fint läge som däremot seglade högt över.
Karl Marius summerade första halvleken ganska väl i halvtidsintervjun:
“För svängig match. Vi är för utspridda i försvaret och vi är för utspridda i anfallet.”
Det var svårt att säga emot.
En fotdoja mot en gnaggare
En av de märkligare situationerna under första halvleken kom när Jeppe Kjær drog på sig ett gult kort.
Spelet stannade upp och både spelare och publik såg frågande ut. AIK:s bänk reagerade kraftigt.
När reprisen väl visades blev det tydligt varför.
Kjær hade kastat sin sko mot en AIK-spelare.
Det var kanske inte världens hårdaste kast, men tillräckligt för att domaren skulle visa det gula kortet.
Onödigt.
Inte minst eftersom det innebär avstängning i nästa match.
Efteråt förklarade Kjær situationen med att det var varmt, att det gjorde ont och att han inte tänkte särskilt mycket.
Klantigt, helt enkelt.
Bra inledning av andra - dålig utdelning
Mjällby kom ut betydligt bättre efter paus.
Det kändes nästan som att Aksum hade hittat rätt ord i omklädningsrummet.
Nu var det MAIF som tog initiativet.
Problemet var bara att bollen inte ville in.
Man satt och tänkte att målet skulle komma förr eller senare.
Men “förr eller senare” fungerar sällan mot topplag.
Efter att Nordfeldt räddat ett avslut på mållinjen ställde AIK om blixtsnabbt. Victor Andersson kunde enkelt rulla in 1–0.
Typiskt.
Mjällby hade varit nära.
Men nära räknas inte.
Offside?
Mjällby fortsatte att trycka på för en kvittering, men i stället drog Iqbal på sig ett gult kort.
Därmed anslöt han sig till den växande skaran av avstängda Mjällbyspelare inför mötet med Västerås. Först Kjær. Sedan Pettersson. Nu Iqbal.
Inte direkt optimalt.
Sedan kom nästa käftsmäll.
Ännu en AIK-kontring.
Ännu ett mål.
Victor Andersson spelade fram Adrian Helm.
Frågan är bara om målet verkligen skulle ha godkänts.
Jesper Gustavsson protesterade högljutt och menade att han blivit neddragen tidigare i anfallet. Där håller jag faktiskt inte med.
Tycker att spelare generellt får alldeles för mycket med sig i sådana situationer vilket leder till för mycket avbrott. Möjligen skulle Hakim varit mer konsekvent då han dömt i liknande situationer. Men vill samtidigt själv vara konsekvent, då jag tyckte att det inte skulle vara frispark då och inte heller nu.
Det jag däremot reagerade på var reprisen. Är inte Helm offside?
Kameravinkeln är inte perfekt, men när bilden pausas ser det faktiskt ut som att han är precis framför Iqbal när passningen slås speciellt om man ska döma av skuggorna.
Jag har full förståelse för att linjedomaren kan missa en sådan situation i realtid.
Men det såg tveksamt ut.
Kanske luras kameravinkeln.
Kanske är det bara en synvilla.
Eller så var det faktiskt offside.
Jag hade dessutom tidigare under dagen läst om den kritik som linjedomaren Mehmet Culum fått efter två felaktigt bortdömda mål tidigare under säsongen. Om det påverkade honom vill jag inte spekulera i.
Jag är, som sagt, ingen idrottspsykolog.
Men jag är nyfiken på vad ni tycker.
Var det offside?
Inte vår säsong
Mjällby skulle åtminstone få ett litet glädjeämne.
Efter en tilltrasslad situation kunde Ali Youssef peta in reduceringen.
Det lär knappast bli någon Puskas-nominering.
Men ett mål är ett mål, och förhoppningsvis ger det honom en bra start i Mjällbytröjan.
Någon kvittering blev det däremot aldrig.
I stället inkasserade MAIF sin sjunde raka match utan seger.
Det är tungt.
Samtidigt vill jag inte dra alltför stora växlar av det ännu.
Redan innan säsongen hade jag en känsla av att det här skulle bli en mellansäsong. Lite mer stolpe ut. Lite fler skador. Lite fler avstängningar. Lite fler tveksamma domslut och lite mer otur än vi vant oss vid.
Jag utesluter fortfarande inte att Mjällby kan slåss om en Europaplats.
Men jag tror samtidigt att det stora utropstecknet den här säsongen kommer att bli Europaspelet snarare än Allsvenskan.
Vi ska förstås inte ge upp ligan ännu. Tabellen är fortfarande jämn om man bortser från Sirius.
Förhoppningsvis känns det lite ljusare efter matchen mot Västerås.
Just nu känns det mest surt.
Vad tyckte ni om matchen? Kommentera gärna nedan.
