Tisdagen den 21 juli 2026 kommer för alltid att ha en speciell plats i klubbens historia. Det var dagen då Mjällby spelade sin första Europamatch. Vi vet redan nu att det blir minst fem matcher till. Efter kvällens insats vågar man dessutom börja hoppas på ett ligaspel i minst Conference League.

Men vi ska kanske inte springa händelserna i förväg.

Den historiska startelvan innehöll fyra förändringar jämfört med matchen mot Västerås. Noren, Nielsen, Lindberg och Manneh ersattes av Pettersson, Kjær, Granath och Bergström.

Att Noren fortfarande saknades förvånade mig lite. Samtidigt är det ovanligt att Mjällby roterar mittbackarna. I övrigt kändes det som en både väntad och stark elva.

Aki-show i första halvlek

Efter en ganska försiktig inledning – kanske präglad av lite premiärnerver – tog Mjällby successivt över både bollinnehavet och matchbilden.

De riktigt heta chanserna dröjde, men trycket ökade hela tiden.

Sedan behövs det inte alltid mycket för att det ska bli mål.

Kjær testade först den gibraltiska målvakten, som lämnade en retur. Aki Samuelsen var först på bollen och placerade in 1–0 med ett ganska löst avslut.

Målvakten borde nog ha tagit den.

Men ärligt talat bryr jag mig inte.

Det var Mjällbys första Europamål någonsin, och då spelar det ingen roll hur bollen går in.

Om det första målet var en smula turligt var det andra ren fotbollsgodis.

Efter ett antal snabba kombinationer gick tankarna nästan till Spaniens tiki-taka-fotboll. Efter flera fina one-touch-passningar hittade Jesper Gustavsson fram till Samuelsen, som kyligt satte 2–0.

Som Aki själv uttryckte det i halvtidsintervjun:

"Väldigt bra. Jättebra."

Kvällen blev ännu bättre.

I den 31:a minuten vände Granath bort sin försvarare och spelade fram Bergström, som enkelt kunde stöta in 3–0. Härligt!

Fortsatt dominans – men sämre skärpa

Efter paus, där Hasse Larsson dessutom berättade att Elliot Stroud blir kvar ett tag till, fortsatte Mjällby att dominera.

Faktum är att laget skapade ännu fler chanser än i första halvlek.

Problemet var bara att skärpan framför mål hade försvunnit.

Stroud sköt strax utanför redan i den 48:e minuten och Kjær fick inte ordning på avslutet efter en svag passningi den 57:e.

Spelet var bra.

Resultatet kunde ha blivit ännu bättre.

En tveksam straff

I den 65:e minuten kom nästa stora chans.

Straff.

Granath tog sig mellan två Gibraltar-försvarare och gick omkull.

Efter att ha sett reprisen måste jag ändå säga att den såg väldigt billig ut. Det känns som att Granath söker kontakten. Men VAR valde att stå fast vid beslutet och de har ju alltid rätt…

Då borde det väl bli 4–0.

Stroud stod länge med bollen innan han lämnade över den till Aki Samuelsen, som hade chansen att fullborda sitt hattrick.

Tyvärr blev avslutet alldeles för tamt. Målvakten räddade, släppte retur – och Stroud prickade ribban.

Tre mål borde räcka

Den sista delen av matchen såg ungefär likadan ut.

Mjällby dominerade.

Lincoln Red Imps skapade nästan ingenting.

Det som saknades var den sista kvaliteten.

Den avgörande passningen.

Det sista avslutet.

Den perfekta tajmingen i djupledslöpningarna.

Tre måls ledning känns ändå som ett utmärkt utgångsläge inför returen.

Lincoln imponerade inte särskilt mycket och hade svårt att skapa något alls. Visst hade det känts ännu tryggare med ett fjärde mål, men samtidigt är det svårt att klaga efter en 3–0-seger i klubbens första Europamatch.

Svenska lag har haft problem mot liknande motstånd tidigare – kolla bara på IFK.

Nu väntar returen. Och för första gången känns ett gruppspel i Europa faktiskt inom räckhåll.

Vad tyckte ni om matchen? Klarar Mjällby avancemanget? Kommentera gärna nedan!