Värnamo-Sundsvall: 3-0 (1-0)

Värnamo hämtade sig efter den tunga påsksmällen; det blev nämligen en övertygande 3-0-seger mot GIF Sundsvall. Vinsten är rättvis och gör mig hoppfull inför det som väntar hästnäst. Förhoppningen är som bekant att IFK ska vara med i toppen och kunna ta steget upp till Allsvenskan direkt, det är något man har spelarmaterial för.

Värnamo startade med denna elva:

Keto
Raudonis – Anderson – Bergqvist – Ohlsson
Robertsson – Thern
Johansson – Meriluoto – Bozicevic
Antonsson

Det är fyra förändringar som skett där Keto, Raudonis, Ohlsson och Bozicevic går i in i stället för Siepelak, Rapp, Björnström och Shamoun. Keto missade den första matchen på grund av en enklare huvudskada (om jag fattat det rätt) men återtog sin plats när han blev kry. Rapp och Björnström gjorde väldigt undermåliga insatser mot Norrköping och fick sota för det direkt. Bozevics start beror på att Shamoun hade krämpor

Värnamo startade matchen piggt och gör mål i den 12:e minuten efter att Andersson nickat in en hörna. Innan dess hade både Thern och Meriluoto haft fina nicklägen som räddats. Dessvärre blir Värnamo låga och passiva efter ledningsmålet, och perioden mellan 1-0 och halvtidsvilan är relativt svag. Man har svårt att få i gång en fungerande speluppbyggnad och blir i stället nedtryckta. Efter halvtidspausen är man dock mer på tårna och får tidigt in 2-0 efter en kalasträff från Robertsson. Sundsvall orkar inte pressa lika intensivt efter det, och i stället görs ett tredje mål på slutet.

En slutsats som kan dras efter matchen är att Värnamo ”gått vidare” efter den första omgången. En 6-0-förlust riskerar nämligen att påverka spelarnas självförtroende negativt och det kan sätta sig djupt samt få långtgående konsekvenser. Så blev dock inte fallet. Eloge ska ges till alla ansvariga som förhindrat att det inte blev som ifjol där en dålig start sänkte spelarnas självförtroende till botten.

Gällande försvaret finns det flera positiva saker att ta fasta på. Värnamo håller nollan, Sundsvall har inga skott på mål och gästerna från Norrland skapade knappt några chanser. Laget jobbade väldigt bra tillsammans vilket bidrog till att man kunde täppa till ytor. Yttrarna Johansson och Bozicevic var nere hela vägen och tog hemjobbet samtidigt som Thern och Robertsson vann många bollar på mitten, särskilt den sistnämnde. Inne i straffområdet vann mittbackarna i princip allt i luften, Andersson imponerade rejält på mig och var Värnamos bästa spelare.

En eventuell anmärkning som kan göras på det defensiva är Bergqvist. Förhoppningen var att han skulle vara försvarets mest stabila spelare och kunna leda det andra, men dessvärre har han varit mer misstagsbenägen än jag förväntade mig. Det har synts under båda omgångarna, samt i cupen. Mot Sundsvall slog han exempelvis en farlig felpassning i första halvlek, halkade vid ett läge och tappade markeringen på Kebbeh i den 65:e minuten så att han kom i ett friläge.

Även perioden mellan det första målet och den 45:e minuten måste nämnas i negativ bemärkelse. Värnamo har svårt med passningsspelet under den delen av matchen; det är mycket slarv i detaljer och går långsamt. Man hade inte mycket spel på motståndarnas tredjedel. Ibland försökte man spela sig fram längs marken och ibland slogs långbollar mot Antonsson, men dessa var i princip alltid felriktade. I viss mån kan dessa svårigheter kopplas till planen som såg lerig ut och regnet kan inte ha gjort det bättre. En konklusion som kan dras efter de två första omgångarna är att det är tufft för Värnamo när de möter hög och intensiv press. Spelarna blir nämligen mer stressade i de situationerna.

Det offensiva innehåller både ris och ros. Förvisso görs tre mål men den offensiva produkten är inte på topp under hela matchen utan endast periodvis, främst under matchens första kvart och på slutet när luften gick ur Sundsvall. Värnamo gör det bra när man kommer fram längs kanterna och slår in inlägg i boxen, det var något som det var jobbigt för giffarna att försvara sig mot. Både Johansson och Ohlsson ska ha beröm efter matchen för fina inlägg och inspel som prickade rätt. Förmågan att passa sig fram längs marken och luckra upp motståndarna på det sättet var desto svårare.

Som tidigare nämnt kan det i viss mån bero på planen, men en faktor är också att spelarna inte riktigt känns synkade. Spelmönster och kombinationer är således något som kan utvecklas. Kopplat till det är att det var svårt för Värnamo att sätta Meriluoto och Antonsson i fina lägen, särskilt den sistnämnde hade få bolltouch. Dessvärre anser jag att Antonsson inte riktigt fått träff hittills. Både i den första och andra omgången hade han få bolltouch och knappt några chanser. Det nämnda var också aktuellt i cupspelet.

Trots att det blev en 3-0-seger så var därmed inte allt perfekt, men den defensiv stabiliteten och det hårda lagarbetet inger hopp. Om man fortsätter leverera stabila försvarsinsatser kan det bära långt.