Åsa Flykt:
Himmelsblå sen födseln, huserar på ståplats tillsammans med ett gäng härliga tanter.
Ulf Nilsson:
Himmelrikets egen Big Chief, redaktör och UEFA-representant.
Ann Lövgren:
Himmelsblå från Malmö som har följt laget sedan morfar tog med mig till Stadion nån gång på 80-talet. Sedan dess har kärleken till föreningen bara vuxit, genom guld, motgångar och allt däremellan.
En vinst (Gbg 4-0 h ) en oavgjord (KFF 2-2 b) och en förlust (IFE 1-2 h ) så här långt med nye Gaute Helstrup vid rodret. Är det en besvikelse eller känns det rimligt, sett till vad han har att jobba med?
Åsa:
Problemen laget/truppen haft är ju större än bara ett spelsätt, motivera spelare mm som en tränare kan påverka. Visst kan det ibland komma ett snabbt lyft med ett tränarbyte men jag det hade nästan känts konstigt om Helstrup kom in simsalabim och fick gjorde oss till ett topplag igen på nolltid.
Det har ju inte heller skett supermycket på spelarfronten ännu. Så, jo, jag tycker nog det känns hyfsat rimligt. Jag gillar tex hans engagemang vid sidlinjen och att han inte drar sig för att göra tidiga förändringar (genom byten) om det inte fungerar. Det jag tycker känns lite oroande är att vårt försvar fortsatt läcker som ett såll. Där hade jag önskat att se mer framsteg. Men, vi får helt enkelt träna på vårt tålamod.
Ulf:
Det är väl ganska rimligt tänker jag. Jag tycker ändå att det är ganska många steg fram även om det inte är tillräckligt många, men vi får vara helt ärliga och säga att vi inte har ett material som tillhör seriens absolut bästa som vi blivit vana vid och då vinner man inte lika många matcher på ren kvalitet. Det tar tid att få ett nytt spelsystem att sitta och det kan nog bli bra men det kommer ta tid. Vi behöver både tid för att införa spelsystemet och kanske någon spetsspelare in för att det ska se så bra som vi vill ut.
Ann:
Detta är som alltid en konflikt mellan hjärna och hjärta. På plats på stadion i söndags (mot Elfsborg) var det givetvis en enorm besvikelse att se ett ganska håglöst Malmö FF som verkar ha glömt bort att man får lov att röra sig över planen även utan boll. Samtidigt så tycker jag mig se ett engagemang från vår tränarstab som vi saknat.
Jag vill ändå säga att jag har stort förtroende för Gaute och gänget och känner förväntan och tillförsikt inför vad de kan åstadkomma på sikt. Så det korta svaret får lite klyschigt bli ”det är blandade känslor”. 
Vad är viktigast under hösten, att göra allt för att försöka nå en tredjeplats och Europa nästa år, eller konsekvent försöka ge ungdomar som t ex Höög, Frejd Pålsson och Assibu erfarenhet?
Åsa:
Jag tycker inte att det ena behöver utesluta det andra. Vi har ju spelare som vi nu tänker är ganska etablerade men som fortfarande är väldigt unga. Men det behöver finnas erfarna, stabila och trygga spelare bredvid de unga som saknar erfarenheten, som gör det lättare för dem att komma in i A-lagsspelet och utvecklas. Vi har en del spelare som själva gör bra prestationer men som inte fungerar lika bra som ledare, med att styra och hjälpa ungdomarna.
Vi ska ge de unga chanser, men det måste också finnas en bra balans i en elva. Den balansgången tycker jag kanske inte har blivit helt rätt i de senaste matcherna. Men jag tror absolut att det går att ge ungdomar chanser utan att för den sakens skull kasta bort chans på en tredjeplats.
Ulf:
Jag tänker att ungdomar kommer fortsätta att få chansen men jag ser det också som ganska givet att vi behöver några nya spelare in. Och det är för att vi överhuvudtaget ska kunna hamna på över halvan. Men jag tror det är helt rätt strategi nu att släppa spelare som har hög lön men inte givna i startelvan. Det är där vi måste försöka släppa spelare och hitta nya startspelare med spets. För våra talanger är nog bra men de är inte bra nog för att lyfta vårt lag till övre halvan än på några år. Vi har ofta en elva med spelare som vi nog ska vara ärliga och säga inte hade fått plats i något annat lag i serien. Så krass ser verkligheten ut.
Så. In med några nyförvärv. Fortsätt ge talangerna chansen. Tredjeplatsen är inom räckhåll men då behöver truppen bli betydligt bättre. Faktiskt.
Ann:
Jag tycker inte att det behöver vara ett val mellan det ena eller det andra. Malmö FF ska både försöka nå Europa (även om jag ser det som osannolikt just nu) och ge våra största talanger speltid.
För mig handlar det om att förstärka truppen samtidigt som spelare som Höög, Frejd Pålsson och Assibu successivt får mer erfarenhet. Tvärtom tror jag att det kan vara negativt för deras utveckling om vi inte förstärker. Unga spelare utvecklas bäst när de omges av äldre, trygga och skickliga lagkamrater som kan avlasta dem och höja nivån omkring dem.
Det jag oroar mig för är om de förväntas bära ett underpresterande lag på sina axlar. Det är sällan en bra miljö för utveckling. De ska få växa in i rollen, inte tvingas lösa problemen själva.
Det känns ju inte helt osannolikt att även nästa år blir ett jobbigt år utan guldstrid. Vad är viktigast, att satsa stort för att snabbt nå toppen, eller att tålmodigt bygga med en grundstomme av främst egna produkter?
Åsa:
Även här tänker jag lite likadant, att vi behöver båda delar i en bra balans. Vi ska satsa på våra egna unga och försöka skapa en stomme av dem som visar sig hålla en tillräckligt bra nivå. Men det utesluter inte att vi emellanåt kan behöva göra en del större värvningar för att få en trupp i bra balans.
Vi ska inte sitta med ett gäng spelare med mycket erfarenhet men som är enormt skadebenägna och kanske på väg neråt. Men vi kan inte heller enbart satsa på eget. Ja, vi behöver ha ett visst mått av tålamod. Men vi, klubben, inklusive supportrar, behöver också få känna att det går framåt, att vi är ett lag som ska satsa på toppen.
Ulf:
Tålamod. Och sluta köpa spelare bara för att de blir tillgängliga. Vi måste steppa upp scoutingverksamheten. Segura är ju borta nu och det kan nog öppna för att vi lyckas med fler spelarköp. Jag är ganska säker på att en hel del av problematiken låg där. Plus att vi kände att vi hade pengar så vi värvade till höger och vänster samtidigt som organisationen i övrigt växte alldeles för mycket. Med flyt hade det fungerat men för mig vid sidan var det ganska uppenbart att vi gjorde satsningar som var vansinniga och det får ju styrelsen och alla med ansvar för ekonomin ta på sig. Vi har sett lag som AIK, HIF och Blåvitt använda pengar fullständigt vanvettigt och då går det snabbt att rensa en kassa. Nu måste vi hantera de enorma förluster vi gjort och försöka hitta rätt igen. En blandning av egna produkter och spets utifrån. Det är inte lätt men rätt väg att gå.
Däremot MÅSTE vi släppa det här att släppa fram unga spelare bara för att sälja dyrt. Är de tillräckligt bra så absolut, men att ge dem speltid bara för att är en farlig väg att gå och att titta på Hammarby som ett gott exempel inom det är ju för mig helt galet. De gör mycket saker bra och har saker att lära oss - MEN de vinner ju för fan ingenting.
Var ödmjuka. Hitta rätt väg framåt som vi tror på och håll den linjen. Då kan vi bli vinnare igen. Ha is i magen.
Ann:
För mig är det självklart att vi måste bygga en stark grundstomme, gärna med egna produkter. Det är prioritet nummer ett om vi ska skapa långsiktig framgång.
Samtidigt måste vi fortsätta satsa, men framför allt satsa klokt och ansvarsfullt. Jag vet inte om "satsa stort" är rätt väg just nu, det viktiga är att vi fattar rätt beslut och bygger ett lag med en tydlig idé.
Jag tror faktiskt att jag kan leva med ytterligare ett guldlöst år (och nu är det hjärnan som pratar, inte hjärtat) om vi samtidigt ser en tydlig utveckling. Jag vill se att laget blir starkare fysiskt, att spelstilen sätter sig och att de kollektiva prestationerna blir bättre. Då finns det åtminstone en riktning och en tro på att vi bygger något hållbart.
Hjärtat vill dock tillägga: NÄ VI GÅR FÖR GULD
