Malte Freijd Pålsson
Idag var det äntligen dags för startdebut i Allsvenskan för Malmö FF:s unge Malte Freijd Pålsson. I en match som stundtals präglades av ringrostighet klev han in och löste sin uppgift med bravur. Tillsammans med kollegan Djuric i mittlåset agerade han med ett påtagligt lugn; han spelade enkelt, fattade kloka beslut och minimerade riskerna. Även om Degerfors stundtals hade mycket boll under den första halvleken sattes han aldrig under någon monstruös press, men det han gjorde, gjorde han resolut. I den 79:e minuten tackade han för sig och byttes ut efter en mycket väl utförd och lovande insats.
Gaute Helstrup
Vår nye huvudtränare Gaute Helstrup presenterades så sent som i torsdags, men det var Guillermo Molins som ledde laget från bänken. Helstrup själv satt bara några platser bort på pressläktaren. Han syntes i djupa diskussioner med en av analytikerna bredvid sig och med Ola Toivonen snett bakom. Vad som avhandlades vet vi inte, men i slutet av första halvlek rörde han sig ner mot spelargången för att stämma av med en av de assisterande tränarna innan han konsekvent klev rakt in i omklädningsrummet vid signalen. När jag i pausen frågade MFF:s pressansvarige vad norrmannen ansåg om matchen så här långt blev svaret kort men talande: ”MYCKET”. Under andra halvlek sågs han prata i telefon, men när slutsignalen väl ljöd fanns det inga tvivel om engagemanget – ett rejält ”YES!” och en hård handklappning förkunnade att den nye tränaren har landat.
Första dan på jobbet
Det var en perfekt svensk sommardag i Värmland, men spelet ute på banan vittnade om att spelarnas semester precis tagit slut. Matchen gav tydliga associationer till den där första måndagen på kontoret efter ledigheten, när man knappt kommer ihåg inloggningsuppgifterna till datorn. Spelarna såg stundtals ringrostiga ut; tempot i passningsspelet var lågt, felprocenten i aktionerna smärtsamt hög, och vid några tillfällen sprang MFF-spelarna till och med rakt in i varandra. Taktiskt noterades att Otto Rosengren sjönk väldigt djupt och agerade nästan som en tredje mittback i uppbyggnadsfasen, och vi såg prov på intressanta vertikala löpningar från djupet – men skärpan saknades. Degerfors tilläts styra spelet under inledningen innan vi långsamt tuggade oss in i det.
Den hederliga gamla Vallen
Det finns något djupt befriande och vackert med en arena som Stora Valla. Det är en klassisk svensk idrottsplats mitt i samhället, där man ser träd och låga bostadshus rama in långsidorna istället för själlösa betongväggar och kommersiella skyskrapor. Hela inramningen andas charmig svensk fotbollskultur: sponsortält där lokala liveband river av sällsynt usla covers (dagens tolkning av Depeche Modes "I Just Can't Get Enough" kan ha varit den sämsta i världshistorien, men den framfördes med hjärta) och röda sidobyggnader som hyser toaletterna. I en tid av hypermodernisering är det skönt att bli påmind om var fotbollen har sina rötter.
En seger är en seger är en seger
När Erik Botheim i den 52:e minuten påpassligt höll sig framme och tryckte in en hörnretur till 1–0 infann sig en enorm lättnad. Målet gav oss välbehövlig kontroll över händelserna och runt minut 70 tog vi över fullständigt. Att effektiviteten tycks ha glömts kvar på bussen, och att vi tillät Degerfors att trycka på och skapa onödig darr på ribban under slutminuterna, får sorteras under kontot för premiärnerver. Det absolut viktigaste idag var att vinna, bärga tre poäng, undvika allvarliga skador och ge den nya ledarstaben arbetsro inför träningsveckorna som kommer. Glädjen som hördes inifrån MFF:s omklädningsrum, som ligger vägg i vägg med presscentret, gick inte att ta fel på.
PS 1: Trots en resa på hela 47 mil från Malmö upp till de värmländska skogarna var MFF:s bortaklack numerärt större och avsevärt mer högljudd än hemmapublikens.
PS 2: Det märktes tydligt på spelarna att de nya reglerna för inkast fortfarande är ovana. Så fort bollen gick över sidlinjen spred sig en märkbar stress i leden för att hinna sätta igång spelet i tid.
Här hittar du Matchrapporten och Röster efter matchen .
