Jag ska inte överdriva, vi har det bra i Malmö när det kommer till fotbollen. Men vi har blivit bortskämda med fina resultat under en lång tid att vi numera kanske har svårt att riktigt ta in att det inte alltid går lika bra.
Samtidigt är det också en del av oss. Vi ska vara i toppen alltid. Malmö FF är, och har alltid varit, bäst och det ska vi fortsätta att kräva - och förbli.
Det går dock inte att komma ifrån att man sakta har börjat vänja sig vid att man inte alltid riktigt vet vad man ska förvänta sig när Malmö spelar boll. De senaste 1,5 åren har varit bitvis varit riktigt svaga ifrån MFF:s sida. Ingen match har känts säker och stundtals har även en 3-0-ledning upplevts vansklig.
Nu på sistone känns det dock som att något har delvis förändrats (man ska såklart inte säga hej ännu), men först med Gische som interim och nu med Helstrup som huvudtränare känns det mer tryggt. Det kanske bara är jag som inbillar mig - det har ju inte gått så lång tid - men det känns stabilare. Gische implementerade den gamla malmöitiska attityden och jag skulle vilja påstå att han varit fundamental för den positiva trenden.
Tredje segern i rad bärgades i helgen mot IFK Göteborg och det blev aldrig nervöst. Jag stod på läktaren och tänkte flera gånger ”är det så här det känns när man njuter av fotbollen igen?”
Nu ser man med tillförsikt och optimism fram emot den andra halvan av säsongen. Möjligheterna att nå en Europaplats är fortfarande realistiska och härnäst väntar Kalmar på bortaplan. Låt oss gå för fjärde raka och ordentligt häng på toppen.
Solen skiner, det är sommar och Malmö vinner fotbollsmatcher igen. Njut!
***
Veckans låt… How you remind me med Nickelback
