Söndagen 5:e april drog Allsvenskan igång mot nykomlingarna Örgryte, inför säsongen gick malmö-supportrarna in med en viss skepsis kring Malmö FF men fortfarande med ett hopp om guld. Ett hopp som snarare omvandlats till ett stort lidande fram till sommaruppehållet.
För i ärlighetens namn vad har egentligen varit positivt under vårsäsongen? Vi anlitade Miguel Angel Ramirez som sex månader efter skulle få sparken av en väldigt ifrågasatt sportslig ledning, jag vill inte lägga allt för stor skuld på Ramirez för att spela en fin fotboll med en relativt gammal, för dålig och osexig spelartrupp i Malmös mått är inte lätt och sanningen är så krass att vi ligger där vi förtjänar på sportsliga grunder.
När vårsäsongen blåstes av efter en 5–2 seger hemma mot Halmstad kände jag äntligen, en paus som varit välbehövlig för att samla nya krafter till höstsäsongen som komiskt drar igång 4 juli borta mot Degerfors. Pausen är inte bara välbehövlig för oss supportrar för i tisdags gick Robin Olsen ut och berättade att han vill se ett lag som vill utvecklas, bli bättre och ge allt efter uppehållet och de inkluderar oss supportrar.
Till dess ska njuta av VM och våra malmöiter som befinner sig i USA, Svanberg har redan letat sig in i rekordböckerna som snabbast VM-mål av en inhoppare efter Roger Milla och på midsommardagen kan det bli en historisk VM-debut för Taha Ali, låt oss drömma och glädjas åt detta när glädjeämnena varit få under våren.
För en sak som är säker när visslan ljuder 15.00 4 juli på Stora Valla då hoppas jag den välbehövliga pausen var tillräcklig för oss alla, då är det semester, sång och pågarna från Malmö som spelar igen.
Malmö FF – jag är trött på att lida, jag vill älska igen!
