Man kommer inte ifrån att man alltid har en åsikt på förhand. Man har läst om den nye tränaren, sett hans meriter, vad han gillar för typ av spelfilosofi och sett en bild eller två på honom.
På förhand var min frågeställning om vår nye tränare Gaute Helstrup var mer en Uwe Rösler-typ eller mer som Åge Hareide. På bilderna man såg vid presentationen kändes han mer som den gode Rösler, men när han öppnade munnen på pressträffen och brände av ett kritvitt leende, var det mer Åges värme som sken igenom.
Över lag gav Gaute ett väldigt positivt intryck. Han kändes genuint glad över att vara i Malmö FF – inte bara för att han var tvungen att säga det och för att alla säger det när de presenteras för en ny klubb. Hans spelfilosofi och vad han vill göra med Malmö framöver kändes också spännande och genomtänkt.
Han menade bland annat på att det fanns vissa bitar som var värt att kopiera ifrån hans tid i Bodö, men att det såklart inte gick att kopiera en annan klubb rakt av. Gaute pratade också om att ifall en klubb – som är hemmahörande i en stad med 50,000 invånare – klarar av att ta sig till åttondelsfinal i Champions League så är det inte omöjligt för en förening av Malmös dignitet att åstadkomma samma sak.
Man fick intrycket av att det inte kommer att ske alltför överväldigande och överdrivna förändringar under sommarens transferfönster. Det känns väldigt vettigt att inte panikvärva eller försöka att göra omvälvande ändringar i spelartruppen mitt under en säsong. Däremot tror jag fortfarande på vikten av att banta truppen och bli av med spelare som inte längre tillför något till föreningen.
Gaute berättade också att detta faktiskt var första gången som han besökte stadion i Malmö, vilket i sig innebär att han, mot IFK Göteborg den 12 juli, får uppleva atmosfären, på plats, för första gången i sitt liv.
Det kändes som att Gaute skulle kunnat ha pratat med oss journalister – ja jag kallar mig det jag också – i flera timmar, men plikten kallade såklart till sist. Han log igen, tackade för sig och försvann in i stadions inre.
Jag kände mig nöjd med det jag hade sett efteråt. Jag tror verkligen att Gaute och föreningen nu har hittat en ”match” som verkligen kan ge oss framgång på sikt. Jag hade visserligen ett positivt första intryck av Ramírez också, men där får jag skylla på att min unga naivitet spelade mig ett spratt. Jag har trots allt inte fyllt 34 år ännu.
Sist men inte minst kunde jag inte skaka av mig känslan av att vår nye tränare påminde enormt mycket om Jesper Parnevik i ansiktet. Som en charmig, glad och norsk Parnevik. Det kan väl inte bli annat än bra, eller?
***
Veckans låt… Don’t Dream It’s over med Crowded House.
