Jag är helt tagen. Slut som artist. Det var en utomkroppslig upplevelse att se GAIS åka på det med sex igår. Fyfan vad jag älskar er. Det är tyvärr jävligt svårt för mig att formulera några negativa tankar om gårdagens äventyr och match. När GAIS släpper in den femte, och jag vänder mig upp mot läktaren med min megafon i högsta hugg, så höjs ljudvolymen med 200 %. Det fanns ingenting för mig att göra eller säga. Danskjävlar: DÄR har ni GAIS. Från Göteborg.
Jonathan och Axel får stå för analyserna och den taktiska nedbrytningen av detta haveri. Jag är inte fotbollskunnig nog för att klara av att sammanfatta hur fan man släpper sex. Men. Det är inte det som spelar någon roll. GAIS dök upp, och då menar jag inte fotbollslaget. Jag menar de tusentals dumma, fulla, idioterna som dränkte den generiska måljingeln med sång. Familjeläktaren till mitt höger satt genuint och gapade. De fattade inte vad som pågick. Danmark saknar uppenbarligen ägandeskap över sin fotboll. De fattade inte. Det var ett tiotal som stog kvar längre än hemma"klacken" och applåderade oss.
Med allt det sagt så är det väl egentligen ganska lätt att tänka på de enkla, naiva målen vi släpper in. Rent sportsligt så är det väl egentligen rätt pinsamt att åka på det på detta sätt. Men det är inte det jag väljer att ta med mig. Vilket jävla äventyr det blev ändå. 3000 gua GAISare på en farsartad eskapad, med abonnerade tåg och pissljummen bärs. Det var en feberdröm att knata runt på eventområdet, och undertecknad var så packad att jag vaknade med en nyinköpt matchtröja i resväskan. 1000 spänn man fan aldrig får tillbaka. I halvtid satt jag med dubbla vattenglas och slog mig på bröstet för att nu jävlar vänder vi på den här matchjäveln. Det visade sig att DHL-nissarna minsann var bra på sitt konstgräs. Har inte sett en sekund av fotbollsmatchen, men kan villigt erkänna att GAIS nog förtjänade att förlora den. Nonetheless så är det ett minne jag kommer bära med mig resten av livet. Hemmasektionerna ekar tomma, kvar står 2000 dumma idioter och en sång som fan aldrig tystnade. Inte sen Halmstad away 2024 har GAIS varit på plats på detta sätt. Tårarna rann då, de rinner i skrivande stund. Jag började gå på GAIS samma säsong som vi äkte ur superettan, och hur stora vi än blir. Hur många vi än är så är vi uppenbarligen alltid oavsett GAIS. Ni är fan helt jävla otroliga, varenda jävel.
På tåget hem satt Axel Norén med sambo. Trots att han kvalar till CL med bönderna så hade han på något sätt löst ledigt för att titta på GAIS. Vi berör, och det är jävligt viktigt att vi inser och minns det. Fick ett verbalt löfte om att han kommer hem när kontraktet med minkfarmarna tar slut, och ett erkännande om att denna matchen, uppflyttningsfesten OCH Halmstad borta 2024 alla tre blåser deras guldfirande av banan. Allt är som det ska vara, GAIS will always be fucking GAISing. Har spytt 3 gånger idag, men är på ett sånt jävla humör ändå. Sitter på ett tåg utan AC, lyssnar på Vasas flora och fauna och kan fan inte hjälpa att höftjävlarna rör på sig. Livet är fan helt magiskt här ute på kontinenten. Hata alla, HEJA GAIS!
