MARIEFRED MÅNDAG MORGON. Den första semesterdagen kunde knappast ha inletts under mer harmoniska omständigheter. Lördagens 1–0-seger och tre blytunga poäng sitter precis där de ska. Visst, spelmässigt var det kanske ingen sprakande speldemonstration som går till historieböckerna, men just nu spelar det mindre roll. Det absolut viktigaste var att vinna, bärga poängen och ge laget den välbehövliga arbetsro som krävs i det här skedet. Det blev en skön och värdig överlämning från Gische till Gaute.
Eller som Gische själv konstaterade efter slutsignalen i lördags: ”Det är väldigt skönt att lämna över med sex poäng på två matcher, särskilt med tanke på att vi tog över i ett skede där vi hade förlorat fyra raka.”
Jag reflekterade kort över en sak i en av mina matchtexter i lördags. Efter att ha följt tre veckors fotbolls-VM – med en del fantastiska matcher och enastående individuella prestationer, men allt utfört med artificiella "hydration breaks" på monumentala arenor med stängda tak och luftkonditionering för 80 000 åskådare – var det befriande skönt att rulla in vid en klassisk gammal landsortsvall. Stora Valla andas fotbollens rötter och ursprungliga själ. Det är en välkommen motvikt till den hyperkommersialiserade och plastiga version av sporten som vi alltmer tvingas utstå i den moderna fotbollsvärlden.
När jag satt på läktaren i lördags vandrade tankarna i väg till andra historiska idrottsplatser som fortfarande är i bruk; gamla anrika Malmö IP eller Örjans Vall i Halmstad, till exempel. Det finns lyckligtvis fortfarande ett antal arenor runt om i landet som andas 1900-talets fotbollskultur – den miljö som många av oss är uppvuxna med och har präglats av.
Dessa fotbollens kulturarv kännetecknas nästan alltid av samma genuina attribut:
- Äkta naturgräs
- Öppna läktarsektioner eller tidlösa träläktare
- Ett centralt, integrerat läge i staden eller samhället
- En rik historia av allsvensk dramatik
- Att de i de flesta fall fortfarande vårdas och används av sina ursprungliga föreningar
Några av Sveriges mest klassiska ”vallar” och idrottsplatser som bär denna tradition vidare är:
Arena | Invigd | Hemmalag | Kommentar |
Malmö IP | 1896 | Malmö FF, IFK Malmö m.fl. | Sveriges kanske mest klassiska idrottsplats. MFF hade detta som sin hemmaborg fram till 1958. |
Örjans vall | 1922 | Halmstads BK, IS Halmia | En av landets vackrast belägna arenor, vackert insprängd vid Nissans kant. Dessutom VM-arena 1958. |
Stora Valla | 1938 | Degerfors IF | Bruksfotbollens obestridliga högborg. Här är den tidlösa fotbollskänslan närmast oförändrad. |
Olympia | 1898 | Helsingborgs IF | En av landets mest klassiska fotbollsarenor. Moderniserad under åren, men historiens vingslag finns kvar i väggarna. |
Landskrona IP | 1924 | Landskrona BoIS | Bjuder på en genuint nostalgisk upplevelse med sina karaktäristiska gamla läktare och klassiska entré. |
Påskbergsvallen | 1925 | Varbergs BoIS | En av de äldsta bevarade elitarenorna som i mångt och mycket har fått behålla sitt originalutförande. |
Stadsparksvallen | 1902 | Jönköpings Södra IF | Besitter ett fantastiskt och närmast unikt läge, högt uppe i Jönköpings stadspark. |
Vångavallen | 1933 | Trelleborgs FF | En riktig sydsvensk klassiker på eftermiddagen där vinden alltid spelar en huvudroll. |
Kopparvallen | 1937 | Åtvidabergs FF | En plats som dryper av nostalgiska minnen från storhetstiden med Facit på 1970-talet. |
Strandvallen | 1953 | Mjällby AIF | Inte äldst i klassen, men tveklöst en av Sveriges mest säregna och charmiga allsvenska utposter. |
Det fina med dessa platser är att de fortfarande känns som svenska idrottsplatser från en helt annan epok. Uppladdningen består ofta av att man promenerar genom ett lummigt bostadsområde eller en park, köper en kokt med bröd i kiosken och sätter sig eller står bara några meter från sidlinjen. Fotbollssjälen är intakt; det går nästan att ta på doften av liniment och decennier av ideellt arbete i trävirkeskonstruktionerna. De utgör den totala motsatsen till dagens själlösa multievenemangsarenor med betongkorridorer och usel kvalitet på sitt "hybridgräs".
En klassisk arena som dock faller utanför den rena bevarandekategorin är Studenternas i Uppsala. Den gamla idrottsplatsen är borta och nya ”Studan” är helt ombyggd från grunden. Men för en gångs skull har vi här ett nybygge som faktiskt känns extremt lyckat. Genom att bygga den helt omsluten, till stora delar i trä, och placera den precis intill Fyrisån i kanten av Stadsparken, har man lyckats skapa en modern arena som ändå har kvar själen och hjärtat från en gammal "vall". Jag har förmånen att gå förbi den varje dag på väg hem från jobbet, och den tål att betraktas.
Betyder då detta att jag vill att Malmö FF ska backa bandet och flytta tillbaka till en gammal, sliten vall? Absolut inte. Professionaliseringen kräver sina faciliteter. Men det handlar om att bygga och förvalta med eftertanke, respekt och fingertoppskänsla för den lokala identiteten. Nu står inte MFF inför något nytt arenabygge under överskådlig tid, men den dagen det blir aktuellt att renovera eller utveckla: titta på det lokala och det regionala arvets estetik. Blicka inte slentrianmässigt över Atlanten efter nästa kommersiella jättebygge. Själen sitter i träet, gräset och närheten – inte i logerna.
Önskar er alla en riktigt bra och ljusblå vecka.
PS. Match mot Götet hemma på söndag kl 14.
PS. Norge alltså - vilken insats igår kväll. Tror ni Botheim blir dryg mot Busanello idag?
